1.
Flitig så länge krafterna räckte, fridsam och nöjd har Du levat Din tid. Somnat när allmakten livslågan släckte, ljust är Ditt minne, Vila i frid.
2.
Så ärligt och troget Du tjänat för mödorna aldrig Du vek. Din blick var så öppen, så trofast, ditt hjärta det kände ej svek.
3.
Varmt var Ditt hjärta och glatt Ditt sinne. Ljust och soligt lyser Ditt minne.
4.
Du gick så stilla Din väg i livet, så tyst och trogen Din plikt Du gjort. Hav tack för allt Du i kärlek givit, ditt minne lever Det går ej bort.
5.
Allt av rosor som Du skänkte, allt av kärlek som Du gav allt det goda som Du tänkte jordas ej uti Din grav.
6.
Två ögon som lyst är slutna, två flitiga händer lagt sig till ro. Så vilar det vackra förflutna i minnenas helgade bo.
7.
Ditt goda varma hjärta har slagit sitt sista slag. Nu vilar Du fri från smärta efter Din rastlösa arbetsdag.
8.
Du kämpat så tåligt och länge, ditt hjärta för alla haft tid. Din hjälpande hand har nu domnat, vi önskar Dig vila i frid.
9.
Nu tomt det efter Dig har blivit, det känns som solens ljus för oss gått ner. Ty ingen såsom Du har kärlek givit, din plats kan aldrig fyllas mer.
10.
Stilla så stilla gick solen ner slutad är arbetsdagen. Hjälpande handen ej räckes mer, strålande ögat ej mer mot oss ler minnet det ljusa förbliver.
11.
Tyst och stilla gick du genom livet. Styrde och ställde alltför dina käras väl. Nu du lämnat detta jordelivet, att hos Herren vila få.
12.
Hur skönt att i ålderns och levnadens höst, få lägga sitt huvud till vila
13.
Ro vi unna nu ditt hjärta, frid som icke världen ger.
14.
Tung är sorgen, svår att bära. Tomt det är i hemmets vrå. Men vad allt du gav mig kära, finns i minnet kvar ändå.
15.
Så stilla kom döden den kom som en vän. Den tog dig i handen och förde Dig hem.
16.
Gud för dig är allting klart allt det dolda uppenbart Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.
17.
Minnenas irrbloss susa snart kring din tysta grav. Tack för ditt minne ljusa tack för den kärlek du gav.
18.
Nu brustit har ditt trogna varma hjärta, din kära röst för alltid tystnat har Du lämnar oss i sorg och smärta, men ljust och vackert står ditt minne kvar.
19.
Lyckliga åren har svunnit smärtornas år likaså. Sorgen nu fyller vårt hjärta men lyckliga minnen består.
20.
Vi alla som känt Dig och vet hur Du var, önskar så att Du bland oss fanns kvar. Men nu när Du gått dit vi alla ska gå med glädje vi minns allt det fina ändå.
21.
Stilla Du somnade in ifrån världen Soliga minnen Du lämnade kvar
22.
Låt oss minnas de soliga dagar då sorg och smärta fjärran var Låt oss minnas de glädjedagar då vi alla tillsammans var.
23.
Minnet lever det kan ej jordas Det kan ej gömmas bland stoft och grus. Nej, det skall leva i fågelsången I blomsterdoft och i vindens sus.
24.
Tyst och stilla har du levat, Tyst och stilla gick du bort Vi ditt minne älska, vörda Vila i frid.
25.
Som dagen är slut då solen gått ner Din levnad är slut, du finns ej mer. Men minnet skall leva hos dem du höll av De som närmast och kärast i livet Dig var.
26.
Arbetsfyllt och strävsamt har ditt liv varit Lugn och stilla blev din död
27.
Det suckar av vemod då banden de brista Det tar om vårt hjärta då kära vi mista Din blick har slocknat Din röst har tystnat Du funnit frid
28.
Ditt hjärta som klappat så varmt för de dina ögon som vakat och strålat så ömt Har stannat och slocknat till sorg för oss alla Men vad du oss gjort skall aldrig bli glömt
29.
Du styrde, du ställde, du ville oss väl. Du älskat oss alla av hela din själ. Välsignat vare ditt minne.
30.
Tack för allt du oss har skänkt, för oss du strävat, på oss du tänkt. Ditt goda hjärta, ditt ljusa sinne. Hos oss skall leva i tacksamt minne.
31.
Vi hann ej säga dig farväl ty döden kom så fort. Men nu vi säga dig vårt tack vid evighetens port.
32.
När krafterna ständigt domna, och ögat sin glans har mist. Så skönt att från allt få somna och vilan finna till sist
33.
Min älskade från våra ungdomsår aldrig, aldrig mer Din hand jag hålla får.
34.
Hand i hand från ungdomsåren Vi troget vandrat med varann Vi delat kärlek, hopp och frid Vi delat sjukdom, sorg och strid.
35.
Så har vi vandrat du och jag i kärlek, hand i hand. Så har vi delat varje dag i våra drömmars land, Vår lycka var vår rikedom, nu har du gått, min hand är tom.
36.
Mor har räckt dig handen du har fattat den. På den andra stranden Har ni mötts igen.
37.
Sov gott, käre Far i gravens ro Hav tack för Din kärlek, Din möda och tro
38.
Så trött, så svag och matt du var av sjukdom lång och svår. Nu vilans famn du funnit har, så skönt du slumra får.
39.
Slumra gott du kära, hav tack för allt du gjort. Vi skall i hjärtat bära, ditt minne rikt och stort.
40.
Ditt unga varma hjärta har slagit sitt sista slag. Nu vilar du fri från smärta som livet så rikligt gav.
41.
Minnet tar du ej i graven ljust bland oss det lever kvar. Mor/Far hav tack för allt du gav, under arbetsfyllda dar.
42.
Din verksamma dag har nått sitt slut, din ordnande hand har domnat. Aftonen kom, du kämpat ut, i frid du stilla har somnat.
43.
Karjalan kunnailta alkanut tie on kuljettu vanhuuden iltaan. Nyt päättynyt on elon tie, valkein siivin enkelit, hellästi kantain, sinut taivaan kotihin vie,
44.
Nuku unta nyt tyyntä ja lempeää, lepää Jumalan kämmenellä,
